Från att ha varit lite skumt och mystiskt har mental träning och dess verkan erkänts i takt med att "body-mind"-kopplingen uppmärksammats mer och mer. Till denna koppling hör också "spirit", men det är bortom vetenskaplig forskning. "Du är vad du tänker", sa Buddha för 700fkr. Först när människan blivit stressad och deprimerad på 2000-talet har detta påstående påvisat sig vara sant. Tror du att du är en sopa, så är du uppenbarligen det, och vice versa. 

Omedvetna tankar och spärrar

Paulo Coelho beskriver i en av sina böcker second mind, ett slags "tänk" som hela tiden finns i bakgrunden av ditt medvetna tänkande. Detta beskriver psykologer som "inre samtal". Sätter du dig ner och lyssnar kommer du att höra det. Det är en slags konversation eller upprepning som pågår någonstans i bakhuvudet. Det kan vara en fånig låt som fastnat, en speciell person du träffat som du bara inte kan få ur huvudet, eller något som oroar dig som ligger och gnager. Detta second mind, eller undermedvetna påverkar oss i allt vi gör. Det första steget i att öka sin medvetenhet och självkännedom är att bli medveten om vårat "inre" liv, att lyssna inåt. Att släppa taget om egot och subjektivt betrakta vad vi tänker och hur det påverkar oss.

Mentala spärrar såsom prestationsångest, självuppfyllande profetior och onda tankecirklar är oftast omedvetna/skapas och lever i det undermedvetna. Likaså tankarna "det känns tungt idag" innan de förverkligas - så länge du inte uppmärksammar dem. Det kan vara lätt hänt att fastna i negativa tankebanor. Alla har ibland grå åsnan-Ior-dagar då inget går vägen och det mesta känns trögt. Mentala försvarsreflexer, hemmablindhet och dåligt självförtroende gör att du faktiskt kan ha svårt att neutralt värdera ditt eget beteende och dina egna upplevelser. 
    De mentala spärrarna fungerar som triggerpunkter. Varje gång du hamnar i en situation du brukar misslyckas eller är rädd för, slår kroppen på triggern och du hamnar direkt i de invanda tankebanorna och handlar på samma sätt som du brukar.

Det har länge varit känt inom psykologin, att om du upprepar en sak för dig själv riktigt trovärdigt och ofta nog kommer du till slut tro på det. Detta kan självklart också utnyttjas till det bättre. Det har visat sig att om kroppen är riktigt avslappnad och second mind är avstängt, har hjärnan svårt att skilja på en verklig och en tänkt situation.

Rädsla och ångest

Rädsla är en funktionell känsla som på något sätt varnar för fara. Efter 1000-tals år av evolution har fara kopplats till en omedelbar fysiologisk reaktion, som t ex att hålla hårdare i klippan om man förlorar ena fotfästet och ökad adrenalinutsöndring. Rädsla är alltså inte bara något som hindrar dig, utan något som säkert har räddat ditt liv flera gånger. På samma sätt som smärta får dig att ta bort handen från ett varmt primuskök innan det bränns, ska rädsla få dig att fly från en fara eller försvara dig på något sätt. 

Om rädslan eller oron blir stark kan den utvecklas till ångest. T ex prestationsångest. Den kommer som ett brev på posten då det känns som om det är stor skillnad mellan den egna upplevda förmågan och de förmodade kraven och förväntningarna som ställs – både från dig själv eller från andra. Det är särskilt vanligt i idrotter där man bara ”har en chans” (Typ ramlar du så är det kört).
Har du redan innan tänkt ut bortförklaringar till varför det gick dåligt någon gång? Enda sättet att bli av med prestationsångest är att våga vara "dålig" ibland, att minska kraven eller att öka din egna förmåga, både fysiskt och psykiskt. Viljan att lyckas måste vara högre än rädslan att misslyckas. 

Om du är rädd för någonting ligger det bak i hjärnan och bromsar dig omedvetet från att prestera över dina gränser. Omedvetet kommer du att hålla tillbaka, bita ihop käkarna, knipa hårdare i greppen och fega i backarna. Enda sättet att bli av med rädsla är att träna på det du är som räddast för.

Självuppfyllande profetior

Tror du att du kommer att misslyckas gör sig också kroppen redo för att misslyckas. Kroppen spänner vissa muskler och slappnar av i andra för att förbereda sig för ett fall. Blodtillförsel stryps och koordinationen funkar plötsligt inte längre. Säg att du t ex hänger på en bergvägg och tvekar inför det svåraste cruxet på klätterleden. Samtidigt som du tvekar fylls din hjärna med bilder av hur fallet kommer att gå till och hur du kommer att landa, kanske t o m med ursäkter till dina kompisar varför du föll. Eftersom negativa bilder uppfattas som en möjlig framtid, kan en del av dig inte hjälpa att du förbereder du dig omedvetet för dessa. På samma sätt har våra förväntningar stor betydelse för vad som kommer att hända - detta är grunden till varför placebo-effekten funkar.

Genom mental träning kan man bryta den onda cirkeln med negativa förväntningar.

Motivation

Alla behöver något att sträva mot, det är själva drivkraften bakom motivation. Därför är målsättning och motivation ofta sammankopplade. Om du inte vet varför du tränar så vet du ju inte heller vad du vill uppnå, och vet du inte vad du vill uppnå så är det troligt att du inte kommer uppnå någonting alls. Ingen mår bra av att misslyckas, och har man inget mål vet man ju heller inte när man lyckats.

Motivation är fysiologiskt sätt en kemisk process från kroppens belöningssystem. När det verkar som om aktiviteten ger något får vi mer motivation. I grunden handlar det om en vilja till förbättring eller förändring. Man kan skilja på inre och yttre motivation. Inre motivation är oftast starkast, och kommer från den egna viljan att uppnå någonting. Yttre motivation skapas av utomstående förhållanden, t ex att vinna en summa pengar eller ökad social status om du kommer först i en tävling.

För att öka motivationen kan man använda direkta motivationsmetoder, såsom belöning/bestraffning eller lyfta fram motiven till varför man håller på som man gör. Man kan även indirekt förändra motivationen genom att ändra träningsmiljö, träningsmetodik, variera med andra idrotter eller lekar. Man kan även jobba med målsättningar som motivationskälla. Att inneha kunskap om det man håller på med kan också fungera motivationshöjande. Ju mer man vet om något, ju roligare är det att hålla på.